fridaasofie ❀

Jag vet egentligen inte var jag ska börja.

Jag är besviken på dig.
Jag vet att du inte har haft det jättelätt nu det senaste.

Men du kan ju prata med mig, för jag vill gärna veta.

Jag vill vara en del av ditt liv.

Jag vet att det aldrig kan bli som det var förut.

Och det hatar jag.

Jag saknar den gamla Dig.

Jag saknar det gamla oss.

Jag har snart inga ord kvar som kan förklara vad jag känner och hur jag mår.

Det känns som att det sitter en stor mur mellan oss.

Innan fanns där inga hinder alls,

Men nu är där en stor, hög mur.

Det finns inte mycket som jag hatar hos dig,

Men det finns en sak.

Det är hur du för in personer i mitt liv,

Och sen, rätt som det är, så är dom borta.

Utan några tecken.

Jag fäster mig så lätt vid folk,

Jag släpper in dom och ger dom en plats i mitt hjärta.

Men sen gör det så ont,
När dom försvinner och aldrig kommer tillbaka.

"So now you see why I'm scared. I cant open up my heart without a care

Men nu har jag svårt att släppa in folk,

För jag vet inte om jag kan lita på att dom stannar.

Om jag ska vara helt ärlig,

Så har jag ingen som jag verkligen kan prata med.

Det finns många som säger att jag kan prata med dom om jag behöver,

Men när det väl gäller så vet jag inte hur jag ska börja.

Vilket slutar med att jag struntar i att prata om det och håller det inom mig.

Och det finns ganska mycket som jag skulle behöva få ut.

En sak till,

När folk har frågat mig om det inte är jobbigt att ha skilda föräldrar,

så har jag alltid svarat nej.

Jag har ju två familjer, alla andra har bara en.

Och jag har inga minnen av hur det var att bo med mamma och pappa i samma hus,

Så jag vet ju inte vad jag missar.

Jag har alltid sett det från den ljusa sidan,

Bara sett vad jag har, istället för att se det jag inte har.

Tårarna rinner som floder längst med mina kinder.

Jag gråter för att jag saknar dig, och jag gråter för att jag älskar dig.

Jag vet att inget kan bli som det var,

Men om jag hade en enda önskan.

Så skulle jag vrida tillbaka klockan,

Bara för att få vara med den du var då.

Den du som jag saknar.

Och du frågade mig vart den Frida

som sprang runt på sin 2-årsdag hade tagit vägen,

Hon har vuxit upp.

Jag älskar dig, mest av allt på hela jorden.

/ din Frida