fridaasofie ❀

med "texten": 951125.

För det var då mina förlädrar gifte sig (och jag döptes) men efter 3 år skiljde de sig, och jag har levt större delen av mitt liv i två hem. har inga minnen alls hur det var när mamma och pappa bodde ihop, så detta datumet är speciellt för mig.
På ett sätt är det positivt att de skilde sig, för jag har träffat mycket nya människor som jag aldrig annars skulle ha träffat, som pappas flickvänner, och nu har han gift sig med en kvinna jag älskar.
Och även många av hennes underbar vänner.
Men självklart är det negativt med, jag vill ju kunna leva ett normalt liv med en hel familj, iställer för 2.
Men jag har inget minne om hur det var att bara ha en familj, så jag vet ju inte riktigt vad jag missar.
Jag kanske överreagerar, vad vet jag?
Men det har aldrig varit jobbigt för mig med att ha skilda föräldrar, tills nu. Nu när jag börjar inse vad det inebär.

När pappa sa att han skulle gifta sig igen blev jag jätteglad först, men sen när jag tänkte efter tänkte jag: "och hur länge ska detta hålla?" Eftersom han släppt in flera flickvänner i mitt liv, som han sedan släppt när jag väl lärt känna dem och  blivit fäst vid dem, och det har varit jobbigt för mig.
Och nu kände jag lite samma sak, plus att han redan har lovat sin eviga kärlek till min mamma en gång, men det bröt han, så han kan ju lika gärna bryta detta löftet med. Men nu tror jag och hoppas på att pappa har gjort rätt, och valt den kvinnan som är rätt för honom. För hon är en underbar person, och jag skulle aldrig tillåta pappa att lämna henne, fast det tror jag inte att han någonsin skulle.

Mamma förlovade sig nyligen med sin sambo sedan ca 11 år tillbaka. Jag blev arg på henne först. För hon gjorde det utan att berätta för mig. Alla mina vänner sa "Men du ska ju vara glad för hennes skull. Är du inte det?" Jag kunde inte svara Ja. För jag visste inte hur jag kände, och det vet jag nog inte riktigt fortfarande.
Jag har aldrig riktigt gillat mammas sambo. Jag har aldrig heller vetat varför, men nu i efterhand har jag tänkt efter. Och jag tror jag har en hyffsat bra uppfattning. För mamma träffade honom ganska direkt efter hon och pappa skilt sig, så på något sätt kändes det nog som att han tog pappas plats i mitt liv när vi var hos mamma. Jag har aldrig tänkt så nu, för jag har min pappa och har alltid haft. Men jag tror det satte märken redan när jag var riktigt liten, även fast jag inte har tänkt på det sättet innan... Men jag är glad för mamma skull, om hon är glad.

"Det vackraste som finns, är att se dig när du sover."
Denna låten är den låten som betyder allra mest för mig. Det är min och mammas låt, och lite pappas.
Radion hade stått på under hela förlossningen när mamma födde mig, men hon hade inte lagt märke till den. Men när läkaren lägger mig på hennes bröst för första gången så strömmar denna låten ut ur radion. Det handlade om oss. Det är våran låt. Det vackraste. Mammas vän sjöng även denna låten på mamma och pappas bröllop och mitt dop, vilket gör att den är ännu mer speciell. Denna låten ska spelas på mitt bröllop, på min mammas begravning, på min första dotters dop. Den ska aldrig försvinna, den finns alltid i mitt hjärta och med mig vart jag än går.


nu ska jag försöka sova, och inte drömma något hemskt.
tack för mig,
godnatt.